Agneta Anderzén Carlsson och kollegor med dels klinisk erfarenhet, dels metodkompetens från Dalarna, Värmland, Uppsala och Örebro län har tagit fram ett formulär för barn att komma till tals om sin vård. I Sverige har det inte funnits något liknande tidigare.

– När barn är patienter ska också de kunna tycka till om sin vård, säger Agneta Anderzén Carlsson som är barnsjuksköterska i grunden samt medicine doktor och docent i medicin med inriktning mot hälso- och vårdvetenskap.

– Att ge dem möjlighet att uttrycka sina erfarenheter om den vård de fått, med hjälp av frågor som är framtagna och anpassade för olika åldrar, har varit vårt mål.

Gruppen har utgått från en brittisk förlaga och sedan översatt det till en svensk kontext, både språkligt och kulturellt. I processen har frågeformuläret testats på barn som vårdats på sjukhus eller besökt en mottagning, och därefter utvecklats i omgångar.

– Vi noterade att det är viktigt att använda ord som barn förstår, och där kan ju mognad och ålder spela in, vilket vi nu anpassat frågorna efter. Till exempel hade vi formulerat oss så här: ”Uppmuntrade vårdpersonalen dig att ställa frågor om ditt besök?” och möttes av reaktionen ”Uppmuntra, betyder inte det att göra någon glad när den är ledsen?”.

– Att få testa verktyget på riktiga barn i riktiga vårdmiljöer har varit ovärderligt, säger Agneta Anderzén Carlsson.

Projektet består av många delar. Visst pilotarbete pågår fortfarande och den sista delstudien är på gång. Tanken är att skicka in den andra studien i projektet nu före sommaren och att därefter börja analysera insamlad data för studie 3. Det sista projektet är i planeringsfas.

Förhoppningsvis kommer det färdiga materialet att kunna användas i de verksamheter som deltagit i processen till att börja med, och det ganska snart. Forskargruppen har hjälpts åt att välja metod, ta fram frågeformuläret och samla in och analysera data. Gruppens sammansättning visade sig vara en riktig lyckträff.

– Ja, hur gick det till egentligen? Jag jobbar på en forskningsenhet och hade lite koll, sedan gav det ena det andra. Någon kände någon, och så vidare, säger Agneta och konstaterar att det är mycket viktigt med en bra forskargrupp.
– Den ska vara strategiskt ihopsatt och man behöver trivas ihop.

Gruppen har både barn- och metodkompetens samt en bra regional spridning – tillräckligt nära för att kunna ses men med all den styrka som finns i att komma från olika håll.

– Några var nydisputerade och då blev det här ett sätt för dem att komma igång post doc. Jag var lite mer senior och har fungerat som huvudhandledare. För studiens skull ser vi också att det har varit bra att involvera barn från både mindre sjukhus/kliniker och barn från ett barnsjukhus (Uppsala).

– För att sammanfatta fördelarna med den här sortens samverkan kan jag säga: Det är kul, berikande och lärorikt! avslutar Agneta Anderzén Carlsson.

Läs mer om hur forskningsrådet stärker den kliniska forskningen

Agneta Anderzén Carlsson, barnsjuksköterska, medicine doktor och docent i medicin med inriktning mot hälso- och vårdvetenskap, Region Örebro län, huvudsökande
Ann-Charlotte Almblad, specialistsjuksköterska och medicine doktor, Region Uppsala län
Junia Joffer, folkhälsoanalytiker, medicine doktor, Region Dalarna
Anna Nordlind, barnsjuksköterska och doktorand, Region Värmland
Ann-Sofie Sundqvist, specialistsjuksköterska och medicine doktor, Region Örebro län
Karin Ängeby, barnmorska och filosofie doktor, forskare i Region Värmland
Sjukvårdsregionala forskningsrådet är det här forskningssamarbetets huvudfinansiär.